Plugg och Slit

Idag har jag suttit hela dagen och slitit med min matstat (matematisk statistik).Låter det intressant? Då ligger vi på ungefär samma nivå, jag har själv aldrig gått på en föreläsning men tyckte ändå att det kunde vara värt att skriva den här för att få den överstökad inför min kommande termin då jag kommer ha en hel del att göra med jobb och plugg parallellt. Jag började lite smått igår och idag kom jag igång ordentligt och har börjat förstå det mesta, men i och med att jag aldrig har gjort detta tidigare så fastnar man en hel del. Innan jag förstod vad varians var höll jag på att slita av mig håret, men nu vet jag det och det börjar arta sig ordentligt, och det känns riktigt bra!

Det är just denna känsla som jag vill prata om idag. Hur ofta har ni känt att ni har arbetat med något som känns omöjligt, något som känns jobbigt att ta tag i just för att det är såååå jobbigt? Jag vet att jag har suttit en hel del med sådant i mina dagar, och jag anser mig vara en relativt vanlig människa så jag anar att de flesta har varit i samma sits.

Men…

…hur bra känns det inte när man klarar uppgiften!!!?!? När jag knäckte variansen och verkligen förstod vad det var jag höll på med steg jag flera nivåer i självkänsla, även om det kanske bara var för några minuter så var det väldigt skönt och frigörande.

Jag tror att det här är en känsla som alla behöver få känna lite då och då. Något som alla behöver försöka uppnå så ofta som möjligt, känslan att jag har lyckats med något, presterat något.

Men en sak ska jag berätta för er, det är HELT omöjligt att rädda världen från klimatproblem och stoppa världsfattigdommen och all barndödlighet på en eftermiddag, utan man måste ta allt i små steg, ”babysteps”.

Så mitt tips till er idag, och för all framtid:

Hitta din varians och se den som biten på vägen att lösa ditt eget klimatproblem!

- Jonas

Allt behöver inte vara så perfekt hela tiden!

”Make peace with imperfection – do your best but it’s very hard to find a perfectionist with inner peace”

- Richard Carlson