Livsglädje – Att behandla de äldre

Efter en dag i plugget så hade jag precis kommit hem och satte på TVn för att slöa och vila huvudet lite, så knäppte jag på 2an. Där gick ett program om ett projekt som har dragits igång i Norge bland några sjuksjöterske studenter. Projektet heter Livsglädje och iden är att en gång varje månad ta med personer i den senare delen av sitt liv till olika evenemang.

Programmet fick mig att inse hur lite man faktiskt ger tillbaka till de som byggt upp vårt samhälle till vad det är idag, och att en sådan liten gest faktiskt fick dem att bli otroligt glada, så glada att vissa hade tårar i ögonen.

Hur som helst, Livsglädje gick som jag har sagt ut på att ta med pensionärer till olika ställen och aktiviteter, jag såg en 100 åring som åkte helikopter och en 93 åring som hoppade fallskärm, båda för första (och kanske sista gången i sitt liv), men de var glada som barn på julafton.

Livsglädje har blivit så populärt att det har hunnit spridas till 7 olika lärosäten, och planer finns på att expandera det till resten av Norden. Det har blivit så populärt att de 3000 personer som det var planerat till har växt till 11 000. Och självklart så är det gratis för pensionärerna att göra detta.

Och det är inte bara de gamla som blir glada när de får komma ut på aktiviteter, utan studenterna som är med och arragerara detta är också otroligt nöjda, de har gjort något fint samtidigt som de får chansen att träffa tidigare generationer.

Så varför gör vi inte liknande saker oftare? Hur ofta händer det att du lägger ner tid på att vara snäll mot någon, utan att egentligen få något tillbaka mer än känslan av att du har gjort någon något gott? Just det lärde mig det här programmet. För de alldeles för få gånger jag gör något gott för någon annan så känner jag mig otroligt nöjd och får en känsla i kroppen som inte går att jämföra med någon annan.

Därför tänker jag från och med idag att göra minst 3 goda saker för en annan människa, det kan vara ett gott ord, en fin gest, eller ge en hjälpande hand där det behövs. Och jag hoppas att du gör det samma!

- Jonas