Att hjälpa utan att be att få något tillbaka

Vi lever i en skyddad värld. I Sverige kan vi alla äta en hel måltid varje dag och känna oss mätta dagen efter. Varje månad så får vi någon typ var ersättning som gör att vi kan klara oss till nästa betalning. Som lägst betalda kan vi vara säkra på att vi kommer att få tillräckligt betalt för att klara hyra och mat, vissa har t.o.m. råd att åka på en semester varje år.

Vi är alltså ganska säkra i vår situation, vi kan säga upp oss och fortfarande känna att vi kan köpa middag varje kväll. Men vi är ett extremfall, det finns dom som har de otroligt mycket sämre än vad vi har, som inte kan betala mat varje dag, och ännu mindre betala en än så liten hyra. Det är när jag hör om detta som jag blir mest frustrerad, vad kan jag göra för att dessa människor ska få det bättre. Och därför blir jag också så jätteglad när jag läser saker som den här på TED. Det handlar om kvinnor som har valt att ta ett ansvar, kvinnor som har tagit ställning och inte tillåter sina medmänniskor, och då speciellt andra kvinnor och i många fall flickor att hamna i ohyggliga situationer.

Somaly Mam (find her at 4:24)
 is “a Cambodian activist who fights passionately against child prostitution. … She told us of little girls raped by men who believed that having sex with a very young virgin will cure them of AIDS.”

Att bara sådana saker får ske är hemskt, men att det finns människor som tar ställning och gör något kraftfullt mot detta är något så fint så det är värt att nämna åter och åter igen.

Den här posten är till de kvinnor där ute som vågar ta ställning, som vågar visa att kvinnor faktiskt kan och är minst lika bra som oss män.

Om det är någon där ute som vill, eller redan har påbörjat hjälp för kvinnor i dessa situationer, så lämna ett meddelande här, så ska vi tillsammans hjälpas åt att hjälpa kvinnor, framför allt de i tredje världen!

Länge leve jämstäldheten!

Börja igen

Var ett tag sen det skrevs något här nu, vet inte riktigt vad det beror på, men intresset skönk nog något där när vi pressade varandra att skriva lite för mycket.

Hur som helst så tänkte jag att jag skulle ta tag i det här igen, det var faktiskt kul, med en hel del trevlig respons där ibland. Så från och med nu så är thankgoditsmonday öppnat igen och det ska bli kul att få skriva igen!

Och för att komma igång ordentligt så ska jag säga några väl valda ord:

I sommar så har jag jobbat på ett företag som heter Twingly, med ett project som heter Twingly Summer of Code, och jag har verkligen haft hur kul som helst. Hur ofta kan man säga så om sitt jobb? Vi sitter ofta kvar till långt efter vad vi behöver för att diskutera småsaker och klippa i en eventuell film vi ska sätta ihop för kvällen.

Hur som helst så hoppas jag att fler känner likadant om sitt jobb!

Ser fram emot att få skriva mer för er!